Måndagen startade med en promenad och nu sitter jag här och ska ringa ett samtal jag skjutit upp hela veckan,Jo man skjuter upp och förnekar att man behöver hjälp med sin ätstörning.
Men nu har jag fått såpass bra kontakt med en sjuksköterska på ett sjukhus som bett mig kontakta dom.
Kändes bra att någon ÄNTLIGEN förstod,för tro mig även om det är många som jobbar med just detta förstår inte alla.
Och att ha någon som förstår dig som du känner att du kan anförtro dig åt är inte lätt.
Men det tar ändå emot för att skriva om det är en sak,att höra sig själv prata och svara på frågor om det är otroligt svårt,orden stapplar sig.
Häromdan under ett samtal sa stödpersonen
-Du vet att detta inte är bra va?Men du har tagit första steget i rätt riktning.
Dock känns vägen lång innan tillfrisknad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
att du har sökt hjälp betyder att du har tagit ett STORT steg i rätt riktning även om vägen kvar är lång, och jobbig.
Du kommer klara det super, jag tror på dig gumman!
kram
Åh vad jobbigt!! Hoppas det kommer gå bra. Antar att du har gjort det "värsta" jobbet genom att ta tag i det..? Hur som helst, lycka till!! Det kommer säkert gå jättebra.
Skicka en kommentar