Att ha ätstörningar och sitta och kolla på "du är vad du äter" är något jag försöker undvika men så i bland fastnar jag där ändå.Och häromdan insåg jag en sak.
Det som hon ofta visar upp att dom ska äta from nu är det som jag numera äter tack vare min kostrådgivare.
Trodde aldrig att jag skulle bli riktigt så smittad,men undviker saker så som linser osv.
Men frukt,grönt och nötter och nångång då och då även mörk choklad (för det får jag).
Han är en manlig version av Anna Skipper,minst sagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
tack söta för din fina kommentar! Det var ganska svårt att skriva, du vet ju hur det är att blotta sitt innersta...
kram
men linser är ju gott:P
Hej hej gumman! En dag i taget eller hur? Du far äta ALLT, precis ALLT! och när du väl inser det och känner att det inte alls var så där jätte farligt som du först trodde så kommer världen öppna sig för dig på nytt.
Det finns så mycket mer, så myyyyycket mycket mer.
Detta är bara början för oss. Jag väntar på den dagen som du kommer att våga :)
Stor kram till dig.
Evelina:Ja jag förstår hur du kände.
Linnruby&Milan:Aldrig testat =/
Teddy:Tack gumman för allt stöd,hoppas allt sköter sig bra för dig.Kram
Ja visst är det jobbigt att behöva öppna upp sig för nya människor. Min doktor som jag träffar var annan månad har lite problem med minnet och jag måste många gånger berätta min historia från början för honom. Tycker att det är dåligt stil :(
Jag blev remitterad till öppen vården här i Frölunda. Men det är först nu som det har börjat släppa för mig. Ärligt talat så känner jag att de endast varit som en fjäderlätt stöd för mig - ingenting mer. Jag har jobbat mycket själv och försökt bearbeta tankar och känslor här hemma med både böcker, sambo och mina föräldrar.
DU måste vilja detta själv och VÅGA VÅGA VÅGA. Visst låter det enkelt men är samtidigt bland det svåraste som du någonsin kommer att behöva göra :(
VÅGA nu - inte sen. NU!!!!
stor kram
ja visst är det livsfarligt - det är ju en dödlig sjukdom och valen är 2. Bli frisk eller dö. Så är det. Det är sant!
Det är svårare att försöka bli frisk hemma och jag förstår att det var lättare och mer klarare med hjälpen som du hade av din kostrådgivare.
ett litet råd kan vara att tänka på något som betyder så mycket för dig att sjukdomen inte ska få vinna. Tänk sedan på att sluten vård ofta är förknippad med att du ger "ditt liv" i andra människors händer. Många gånger är det väldigt ångestladdat med tanke på att vi är vuxna människor och kan ta vara på oss själva. Så ta emot all hjälp du kan få och jag hoppas att ni hittar en metod som passar just dig.
kramis
Men det låter inte helt sunt att du ska försöka bli frisk från en ätatörning och äta som anna skipper säger att man ska äta. Fast jag vet ju å andra sidan vad för ätstörning du har men om det lutar åt anorexia känns det ju totalt fel :/
Vad bra, jag blev lite orolig. Jag hoppas du får hjälp av en dietist snart och detär jättebra att du tar tag i problemet! kram
Skicka en kommentar